Jag och barnen gick ut i skogen och lekte häst. Den minste red på min rygg, men helt plötsligt kom det en kråka och skrämde oss vilket gjorde att jag tappade minstingen i diket. När jag lutade mig fram för att plocka upp honom såg jag att diket var så djupt att jag inte ens kunde se dess botten. De andra barnen började skrika och gråta över att lillebror var borta, och jag skyndade mig hem till Helena och hennes sambo för att berätta om katastrofen. De blev inte alls arga. För diket var nämligen en genväg till barnens barnkammare, så när jag kom till huset låg lillebror redan i sin säng och sov. Slutet gott, allting gott. Och Helena gav mig MVG i matte som tack för hjälpen.
Fast det hela var en dröm då, om ni inte har förstått det vid det här laget.
Och nu är jag lite mer brunhårig än vanligt, och det tycker jag är fint.
God natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar